Glad jag är.. Sitter här med min The-kopp.. i lugn o ro. Lillan sover, stora tjejen är på bio o mini-mannen i mitt liv ligger och grejar med sitt X-box.

Va längesen jag hade en sån här lugn kväll. Känns helt overkligt underbart! De enda som är tråkigt är att den stora mannen i mitt liv var tvungen att jobba i morgon oxå, och kommer därför inte hem i kväll.. :/ Jag som var helt inställt på att få snosa och kramas o mysa!! Buhu.. men jag klarar mig förhoppningsvis tills i morgon ;)

Tänk vad märkligt det är. Gick nyss ur ett längre förhållande.. o jag lovade mig själv att inte falla hårt för någon igen, att inte lita på nån. Att jag skulle vara ensam. Helst för alltid. Och bara ägna mig åt barnen. Eller bli lesbisk!! haha seriöst.. jag tänkte mig in i den tanken tills den inte alls kändes så overklig o långt borta som den alltid varit. Och jag antar att det var värmen, förståelsen jag mest var ute efter kanske. Den mjukare sida som jag saknat så.

Är väl inte direkt ultimat att tänka sig o lova sig ett liv i ensamhet, eller att bli något/någon man inte är. Men när man är sårat, när man fått nog, när ingenting var o blev som man trott så är det lätt att man gör så.

Tanken på att ens kunna se på en man med sådana ögon igen fanns verkligen inte alls! Jag trodde verkligen på riktigt att jag aldrig nånsin mera skulle kunna älska någon. Trodde inte att jag nånsin skulle VILJA. Om någon närmade sig med glimten i ögat, eller när någon blev lite vänligare än vanligt så gav jag kalla handen direkt! Jag stod verkligen inte ut med tanken ens! På riktigt.

O helt plötsligt kommer den här mannen in i mitt liv. O de fanns inte en chans att motstå!! haha helt galet. Han nästan sööög in mig! Minns hur alla tankar på ensamhet bara rann bort.

Helt otroligt hur starka känslor bara kan försvinna. De är ju så väldigt tydliga o kännbara när de finns där.

O så luckras de upp, bara sådär! SÅ märkligt.

Nu kan jag inte tänka mig att vara utan honom alls!

Han ger mig allt det jag saknade så många år.

HAn är så otroligt manlig men har ändå den där mjuka varma fina sidan som jag saknat.

Han håller om mig hårt. Han frågar alltid hur jag mår. Han klappar på mig, smeker på mig. Ser mig djupt i ögonen. Han säger att han älskar mig, o han stryker min kind. Han ber mig släppa in honom på livet, ber om att få vara delaktig, även i allt tufft. Hur underbart är inte det? O ändå är jag rädd för att berätta, visa o dela allt jobbigt.. rädd för att skrämma bort denna fina man.

Rädd att de ska vara tomma ord. Men varför skulle han be mig om han verkligen inte ville veta? egentligen?

Tänk att man ständigt måste resonera med sig själv.. Nåväl, jag behöver det iaf ;) Ni kanske inte alls är lika tokiga som jag?

Är bara rädd för att det ska bli övermäktigt. Rädd att jag ska få honom att må dåligt oxå. Vill ju vara den som lyfter honom, den som ger honom energi, den som fyller på honom.

Tänk att hela jävla livet består av ständiga rädslor??!! För mig iaf. Beror nog kanske på vad man upplevt förr, hur många nederlag man haft.. osv.. ja vet inte.

Jag blir mest rädd när något verkar för bra för att vara sant. Det skrämmer faktiskt skiten ur mig fullständigt.

Just för att de ska vara FÖR BRA för att varea sant. Att allt bara ska tas ifrån mig på något vidrigt sätt, o rädd för känslan man måste hantera i allt det.

FAn ja behöver nog en psykolog ändå :/ haha

MEN, jag har ändå bestämt mig för att lita på, njuta och ta tillvaro på alla fina stunder vi får. Njuter jag inte av dom nu så kommer jag aldrig att bli lycklig.

En kopp the till, sen sängen! Gonatt på er :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AAaaaahhh börjar få till en känsla av lugn nu. Allt som behövdes var några timmar av ensamhet, lite musik och massa positiva tankar! :) Det snöar ute. Va jag inte beredd på när jag vaknade i morse kan jag lova. Men det är lite mysigt faktiskt :) ...

Hej :)   Ny här.. Har inte hunnit kika runt någonting utan hoppar direkt på skrivandet! Har egentligen miljoners miljarders tankar och känslor som snurrar runt i huvudet. Men bara för att jag nu sitter här o vill o behöver få ur mig allt så är ...